56. Meningen med livet & döden?
Inatt drömde jag att jag 25 år senare återkom till frågan jag ställde mig i mitt specialarbete på gymnasiet: Vad är meningen med döden & livet?
Jag analyserade populära filmer men insåg snart att även om de kan påverka hur vi lever våra liv och även på ett arketypiskt plan så är det för långt ifrån livet själv och mer ett utryck av det kollektiva medvetandet.
Jag vände mig religion & spiritualitet & mystisism och kände att jag kom ett lager djupare men att det fortfarande i stor grad handlade om vad som formar oss. När jag reflekterar nu över vad jag skulle tillägga i min uppsats är det vissa saker som kommer till mig. Jag tror inte att den frågan kan besvaras, jag tror bara den kan levas. Att bära frågan inom mig som en påminnelse av att leva det liv som getts mig och göra det så nära mitt eget perspektiv och sanning som jag kan. Att lära mig lyssna på livet själv genom min intuition i hela kroppen istället för bara på huvudet. Att kontemplera frågor som: Vem är jag? Vad är viktigt för mig? Vad är ett rikt liv?
Från den platsen av djup kontemplation upplever jag att andra värden kan växa. Insikten av ”så som jag sår får jag också skörda” men att ta bort skulden i det. Jag tror att vi behöver leva ut vissa perspektiv för att skaffa oss nya referensramar och känna konsekvenserna och smärtan i oss själva. Förhoppningsvis ger det också oss en ödmjukhet där vi ser att det lidande vi går igenom drabbar alla människor fast på lite olika sätt. För mig krävs det då ett mod att vara kvar och känna alla livets väder men en inre mjukhet. Att ta hand om de bitarna i mig själv som blivit skrämda och traumatiserade utifrån en plats av seende och villkorslöst hållande. Sedan även ha en förlåtelse mot mig själv de gånger då jag inte lyckas utan faller in i något flyktbeteende eller avstängdhet. Men för mig blir det lättare när jag inte kämpar för att livet i en speciell riktning utan mer är i en nyfiken vakenhet och ser vart livet vill föra mig.
Att vi sedan balanserar på tektoniska plattor på en pytteplanet som snurrar kring mindre sol i ett obetydligt solsystem omgivet av en enorm rymd som fortsätter i nära på evighet känns som det ger ett visst perspektiv på livets problem.